Att återbruk och omställning mot mer cirkulära materialflöden är nödvändigt för att bygg- och fastighetsbranschen ska möta kraven på klimatneutralitet på sikt har konstaterats av många. Hittills har utvecklingen delvis bromsats av ekonomiska och praktiska hinder, men de senaste årens händelser med materialbrist och förlängda leveranstider har dock öppnat upp för intresset att nyttja befintliga resurser i allt högre grad.
Trots att en ökande andel av energiförsörjningen i Sverige numera kommer från koldioxidsnåla källor och att omfattande åtgärder vidtas för att minska utsläpp av fossil koldioxid, är Sverige bland de länder i världen med högst materialanvändning och råvaruutvinning.
I rapporten Circularity Gap Report Sweden (2022) med bland annat RISE som avsändare, granskas hur Sverige använder olika resurser för att möta landets behov, så som metallmalmer, mineraler, biomassa och fossila bränslen. Resultatet visar att resursanvändningen ligger på låga 3,4% cirkularitet, vilket innebär att över 95% av resurserna kommer från jungfruliga material. Nästan hälften av landets konsumtionsfotavtryck består dessutom av råvaror som utvinns utomlands och fraktas till Sverige, ett system som behöver förändras för att nå klimatmålen. Bygg- och fastighetsbranschen pekas ut som den bransch med störst potential att bidra till ökad cirkularitet i Sverige. Den tidigare affärsmodellen att riva och bygga nytt är ifrågasatt, men trots ökad vilja och nyfikenhet bland aktörer i branschen upplevs fortsatt stora utmaningar med att ställa om mot en cirkulär ekonomi.
Incitamenten förväntas öka efter att EU-taxonomin i juni 2023 kompletterades med en ny delegerad akt på miljöområdet, där cirkularitet tas upp som en väg att taxonomi-linjera verksamheten. De tekniska granskningskriterierna ställer krav på att inte använda jungfruliga material. När de nya gränsvärdena för klimatpåverkan vid nybyggnation dessutom införs enligt Boverkets plan 2025, kan ambitionsnivån höjas ytterligare. Återbruk är därmed alltmer aktuellt att implementera storskaligt.
Men vägen är inte rak och branschen behöver förbättrade processer kring hur logistiken ska gå till, särskilt i storskaliga nybyggnationsprojekt. Ytterligare ett behov, som bland annat lyfts i projektet Varvsstaden i Malmö, är detaljplaner som tillåter flexiblare val av exempelvis fasadmaterial – istället för att tidigt begränsa valet bör möjligheten öppnas upp att bestämma fasad utifrån tillgängliga material, i senare skede.
I takt med att antalet återbruksprojekt ökar förutspås även konkurrens om sekundära material. Ökad efterfrågan på brukbart material kombinerat med en ny vilja att leta alternativ till rivning kan medföra att materialutbudet blir mindre än efterfrågan. Den senaste tiden har dock medfört en ny fördel för arbetssätt som involverar återbruk. I en närtid som präglats av en turbulent omvärld med fördröjda leveranser och haltande logistikkedjor har alternativet att bygga med material som redan finns på plats fått en liten extra skjuts. Även om få önskar en turbulent omvärld så är det möjligt att pågående omställningar i världsekonomin tidvis kommer att medföra oro i de globala leveranskedjorna och att återbruk inte i alla lägen framstår som det krångligare alternativet.